une fenêtre ouverte

det känns som att den tunga gråa himlen tynger ner hela mig och drar ur livslusten ur mig

tanken slår en innan man går över övergångsstället om man kanske ska kliva ut just då den stora lastbilen kör med hög hastighet förbi man trevar med blicken efter en tillräckligt djup vattenpöl att råka svimma i

bara för att känna efter men man gör det inte den röda gubben säger ju nej någon annan säger nej någon annan bestämmer

och man tänker det är väl ändå lite för tidigt på dagen att tänka så dystert som på en lastbilskrock eller en simtur utan andetag på att man själv är offret å andra sidan vem bestämmer vad som är för tidigt och vem bestämmer vad man egentligen ska tänka vem bestämmer över en

jag önskar verkligen det var något ovanligt jag kunde vara ledsen och nere över någon sjukdom något katastrofalt och banbrytande men jag sitter med samma jobbiga känslor samma jobbiga dilemman som tynger ner mig som försöker knäcka mig jag hatar det

och jag vill ju egentligen knäckas men jag är för svag vilket gör allt ännu värre

jag är så svag som en fjäders vilja

jag önskar att livet inte riktigt var något och att jag kunde förbigå mina tankar och konstruera allt som jag vill men hur vet jag